När vi var små tänkte jag aldrig på hur det kunde bli när vi blev äldre, och jag tänkte verkligen inte på hur det skulle bli när jag flyttade och allt dethär. Dum som jag var trodde jag väl aldrig att vi skulle sluta prata på telefon varje dag, sluta ses och allt det där, nu kommer jag inte ens ihåg sist vi sågs?! och man säger ofta att man saknar någon, men inte som jag saknar dig gumman.. jag saknar allt som har mig dej att göra, du var som min lillasyster, vi hade våra fighter, tjaffsade allt för ofta och vi brottades och slogs.. men nu när vi ses blir det ofta ett kort "hej" , vi pratar aldrig längre som vi brukade göra. Känner jag dig nu?! du har börjat i en ny skola, skaffat nya klasskamrater, jag har inte fått höra något av det, jag vet bara vad någon enstaka heter. Det var ju detta som inte skulle hända, kommer aldrig glömma när jag slutade nian och skulle in i gymnasielivet utan dig, kändes helt rubbat och att bara lämna dig med ett år kvar på furulundsskolan var ju hemskt, jag ville ta med dej, du skulle ju börja med mej! vi lovade ju varandra den där förmiddagen i tidig sommarsolen att vi inte skulle lämna varandra, när vi grät och höll om varandra. Visst , vi blir äldre, skaffar olika vänner men det finns ingen hellre jag skulle vilja presentera för mina vänner här uppe, när jag tänker efter har jag nog inte ens nämnt dig. Man pratar ofta om va man gjort i helgen, vem man umgåtts med, och det var alldeles för längesedan!!! jag skäms över att jag inte har nämt dig, hur fan kan jag inte ha nämt dig. ÅH jag saknar dig så det gör så jävla ont

Vad som än händer, hur långt ifrån vi än kommer så kommer jag alltid att finnas här. alltid alltid alltid! sånna här tider önskar jag att jag aldrig hade flyttat, då hade du jag och martin åkt buss varje dag, vi hade skämtat och stört oss på martin som vi alltid brukade göra när han försökte dra ett bra skämt eller spela cool.

Hur fan kunde det bli så jävla fel att jag tappade bort dig bland alla flyttkartonger?