De senaste dygnen, alltså både dagar och nätter har hittills varit de värsta i mitt liv, sådan smärta i bröstet. Har varken kunnat ligga eller sitta, måste springa runt för att koppla bort det uthärdliga smärtan i bröstet som aldrig avtar. Den sitter där som en knytnäve vid ett slag fast hela tiden. Den bara stannar där och inte nog med det så har jag mått så fruktansvärt illa att jag fått springa fram och tillbaka till toaletten för att jag trott att jag skulle spy, min huvudvärk fortsätter. Och just nu känner jag mig snurrig, kanske hög(?) av alla tabletter jag hävt i mig för att få bort den förbannade smärtan. Längesedan jag grät av smärta. 

Blev så sjukt glad när jag fick prata med Mia, från akuten igår när smärtan var som mest och jag inte kunde andas längre. Sån lättnad när man känner personen man pratar med och faktiskt känner jätte bra. Blir så pass annorlunda, så skönt. Hon lugnade ner mig rejält och tillslut slutade jag gråta och kunde andas bättre. Men även denna natt var hemsk, utan blund och och denna uthärdliga smärta som vägrar släppa. 

Jag har det bekräftat att det är Magkatarr. En inflammation av magkatarren om jag förstod rätt. Och jag visste att jag skulle få tillbaka min magkatarr, var bara en tidsfråga när alla läxor öste på och jag inte hann med. Men jag var aldrig beredd på att den skulle bli såhär, smärtan jag hade från åttan till ettan på gymnasiet var ingenting mot det här. 

Ser det hela positivt med en skymt av ljus, att jag har så fantastiska vänner som förstår min situation. Finns få, men jag vet precis vilka ni är. <3