Det är fredag, och jag har jobbat. på en fredag!
antecknar duktighet på mig själv där lite faktiskt. eller rätt mycket.
nu ska jag inte jobba förens på måndag, och i morgon åker jag till dnza förhoppningsvis?
Sen på söndag åker jag hem till mamma, världens mest underbaraste mamma. jävlar va jag saknar dej.

-

Att du förstörmig ibland , du förstör mej från insidan. Det är väl endå ok?
den enda gången jag känner mig riktigt trygg är i din famn när jag döljer tårarna.
du kanske inte är det bästa, jag kanske är det sämsta .
jag vågar inte chansa, ifall att jag ångrar mig och förstör en del av min själv.
okokokok. jag överlever.

_____________________________________________

Vänskap, alla vänskap man tror sitter så nära. som att det alltid kommer vara ett föralltid. Det existerar inte ens hos mig. Jag tror inte på ett föralltid, jag tror bara på ett liv efter döden . Spöken med, spöken tror jag på också! jag är livrädd att förlora någon jag står nära, jag är livrädd för döden. Totalt livrädd, inte för min egna död. Bara någon annans, det den lämnar efter sig, saknaden. Mamma , en kämpe, ett mirakel som orkat med allt som hänt. Som att det är livets gång? Hur orkar man. Hur orkar man med något man egentligen inte orkar?
Tiden bara springer förbi, och alla vänner som alltid säger ett föralltid tiner bort med tiden. eftersom att jag aldrig kommer att ha en bästa vän, jag säger ofta att de är mina bästa vänner. Kanske en lögn? kanske en sanning? Det finns många som står mig nära, det finns några som försvinner. Men mamma, du är min bästa vän. ett föralltid.