Alla har vi någon gång varit riktigt kär, när kroppen inte känns som sin egen längre, man blir som besatt och omsluter sig helt från omvärlden, det finns bara en sak som är viktig, han. När man åker iväg försöker passa samma tåg, man försöker befinna sig på samma fest den där fredagskvällen, man pratar med hans kompisar för att få ett bra första "intryck". man läser alla sms om och om igen,  har den  gröna luren redo att ringa fast att man egentligen inte vågar.

kärleken är så svår att ta sig igenom. det finns riktiga svin som förstör en del av personers hjärtan. jag känner sådanna, men jag känner ännu fler som tar hand om hjärtat, som gör det helt igen, kanske efter ett dåligt förhållande tidigare? för ungefär ett år sen var jag såddär nykär, min skalle kunde inte tänka på annat än honom och jag blev helt galen på alla fester för all lycka. sen kom det en period där allt egentligen gick snett, jag förlorade en hel del känslor, trodde jag. det tog slut och man var tillbaka på ruta ett igen. jag flippade ur och genast började jag söka efter en ny, för visst är vi tjejer rätt desperata av att hitta den rätta kärlek fort? men vad spelar det för roll? vissa hittar sin kärlek i tonåren och vissa den inte förens i pensionen. livet går inte en rak väg där det inte finns några gupp på vägen, livet är en grusväg med en massa gupp, man slirar lite ibland och man faller ofta ner i ett av guppen.

redan efter en kort tid insåg jag att jag inte ville ha en ny, jag ville ha honom. det finns så många som känner detsamma efter ett avbrott, vissa får kanske inte chansen att förbätta sig? och försöker i hopp om att hitta en ny låta "äventyret" fortsätta. för visst är inte kärlek ett äventyr egentligen? inte tror jag att jag kommer vara gift om några år. vem tror egentligen det i tonåren? sen om man tittar tillbaka så är det många av våra föräldrar som faktiskt har vart tillsammans sen den tiden vi lever i nu.

kärlek är ofta något hemsk och förödande. men egentligen är det de bästa vi har. vi har vår familj och vi har vår förälskelse, antingen funkiar det eller så gör det inte. du är inte ensam, det finns fler där ute som fårr sitt hjärta krossat. och det finns så många där ute som lever med sitt livs kärlek.

min kärlek är så annorlunda mot andra jag träffat. han har ett hjärta av guld och behandlar mig som guld. men när vi började träffas var han annorlunda, han behandlade mig som sten, jag betydde inte så mycket i början. trodde jag. men han har förändrats på så otroligt många sett att han har förändrat mig, inte bara han utan också hans familj och min egen. jag trodde aldrig jag skulle våga bli kär igen, men inget kan förhindra det . det bara händer, sen står man där och jag måste säga att det är det bästa som hänt mig på länge, jag är lycklig,

än så länge har jag haft tur, känner du dig också träffad?