när allt är som bäst, när solen skiner och värmen smyger in genom fönstret är de dagar man tänker tillbaka, för några år sedan satt jag fast i ett förhållande och en vänskap som jag aldrig skulle nå ett slut. Nu är det nästan 3 år sedan, tiden har rusat iväg och efter tre år så saknar jag fortfarande de gamla tiderna. under senaste år har jag lärt känna så otroligt många nya människor, vissa bra och vissa mindre bra .. men än en gång så tänker jag tillbaka, egentligen känner inte de mig? de känner mitt skal men har ingen aning om mitt liv som mina äldre och förgågna vänner har. jag har nu ett nytt förhållande och en ny vänskap , men jag är rädd för att även detta ska få ett slut och så står jag där igen. när man måste söka sig till ett nytt förhållande och en ny vänskap. jag lärde känna en fantastisk tjej i mitten av gymnasiet, runt jul ungefär. vi delade allt tillsammans och gjorde allt tillsammans, det var den nya vänskapen, men som en ögonblink försvann även det och nu vet jag ingenting. varken vart jag har dig eller mig, jag saknar dig, även fall att jag ibland bara vägrar att erkänna det. och tjejen som är på andra sidan världen som har fått min värld att vändas upp och ner, på ett bra sätt. på ett mycket bra sätt. som verkligen har bevisat vad äkta vänskap är, vi har så sjukt många minnen på bara ett år. låt detta aldrig ta slut och jag kommer få ett sjuhelvetes roligt och bra liv, med fler galna minnen. ett förhållande som många gånger tråden legat för nära elden, där du många gånger visat mig vad verkligheten är och löst allsammans. många ser mig som dum eller rent sagt en idiot men kärleken och vänskapen beskrider det mesta, även hat och orättvisa. jag har en vän sedan 5 år tillbaka som faktiskt känner mig, på 5 år har jag låtit han lärt känna mig som ingen annan. som inte visar några extrema kärleks-vänskaps-känslor. som bara är och låter mig få vara med . två, eller nästan tre som har kännt mig sedan många många år tillbaka, en av er i arton år. i hela mitt liv, som försvann under helt sjuka konsekvenser som jag alltid kommer sakna, min andra själ försvann. och nu vet jag ingenting om dig,

förstår ni vad jag menar? man ska vara rädd om det "lilla" man egentligen har. för det lilla betyder mer än en hel värld för dig. de vänner som sviker kanske rent utav sviker för din skull, för något gott , visst kan det vara ont? men istället för att lösa problemen så skiter man oftast i det och låter allt rulla ur livet som en leksak på ett rullande band ner i kassen i slutet av rullbandet . bevisa för dig själv hur mycket allt betyder.

jag älskar mina vänner, släkt och jag älskar dig denniz.
för inget är som ni.